Självskattad hälsa hos äldre kvinnor och män – En tvärsnittsstudie

Abstract

Background

The aging population is a challenge for the health care in Finland. Disease prevention and health promotion improves the quality of life for the elderly and reduces health-care costs. Knowledge about the health of the elderly is crucial in order for improvements to be carried out.

Aim

The aim of this study was to describe disease prevalence and self-rated health among 65-, 70-, 75- and 80-year-old women and men in three municipalities in Ostrobothnia, Finland.

Method

Altogether 502 persons, out of which 274 were women, participated in the present research. The participants completed a form comprising 75 questions. Data were analysed by means of descriptive and comparative statistics.

Findings

The results showed that the most common national disease was hypertension, followed by cancer and diabetes. Stroke and myocardial infarction were the least frequent among the participants. Nevertheless, the majority of older people felt that their health was good. However, women stated more frequently than men that they were subject to a group named ‘other diseases’ than men, and they feared more so than men that something might happen to them. A tenth of the population felt the emptiness of life.

Conclusions

The results indicate that there are no gender differences in the most common national diseases but women suffer more from ‘other diseases’ and from fear although the majority of the population were satisfied with their health.

Bakgrund

Finlands befolkning blir allt äldre. Det beror dels på att de stora åldersgrupperna som föddes efter kriget har gått i pension, och dels på att livslängden ökar till följd av en högre levnadsstandard och minskad dödlighet i alla åldersgrupper. Sedan början av 1970-talet har medellivslängden för män ökat med drygt nio år och för kvinnor med knappt åtta år. Medellivslängden för män är 75,8 år och för kvinnor 82,9 år. Enligt prognoser kommer Finland år 2020 att vara det EU-land som har den största andelen invånare över 64 år. År 2040 kommer fler än var fjärde finländare att vara över 64 år, och av dem kommer en dryg tredjedel att vara över 80 år. ¹ I föreliggande studie avses med äldre personer de som är 65 år eller äldre.

Förekomsten av ett flertal av våra folksjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer, ökar kraftigt med tilltagande ålder.^2,3 Bättre behandlingsmetoder ökar överlevnaden, man lever allt längre med kroniska sjukdomar och man hinner även insjukna i andra sjukdomar. ³ Kronisk sjukdom, t.ex. depression och ångest, inverkar negativt på välbefinnandet och livskvaliteten, ⁴ samt ökar den psykiska ohälsan. ⁵ För att förbättra de äldres livskvalitet behöver man både förebygga sjukdomar och befrämja de äldres hälsa och välbefinnande. För att kunna planera lämpliga insatser och ta tillvara de äldres egna hälsoresurser behövs kunskap om den äldre befolkningens sjukdomsförekomst och hälsotillstånd.

I en översiktsstudie behandlandes sjukdomsförekomst hos äldre finländare, resultatet visade att hjärt- och kärlsjukdomar utgjorde den vanligaste sjukdomsgruppen, och att hälften av de äldre hade högt blodtryck. Risken för att få en hjärtinfarkt ökar med åldern och är klart högre hos män. ⁶ Även förekomsten av stroke tycks vara högre hos män och ökar med stigande ålder.^6,7 Risken för att insjukna i stroke ökar speciellt efter 75 års ålder. Förekomsten av diabetes följer samma mönster.^6,8 Risken för att drabbas av cancer ökar kraftigt efter 50 års ålder och medelåldern för insjuknandet i Finland är 65 år. ⁶

Orsaken till att flertalet folksjukdomar är vanligare bland män^6–8 förklaras delvis med att männen är mera överviktiga och fler män röker. ⁹ Trots att förekomsten av flertalet sjukdomar ökar med tilltagande ålder, skattar ändå majoriteten av de äldre sin hälsa som god ¹⁰ i enlighet med WHOs ¹¹ definition av hälsa som ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte endast avsaknad av sjukdom. Även Eriksson ¹² betonar välbefinnandets roll för en god hälsa. Enligt henne utgörs begreppet hälsa av en subjektiv känsla av välbefinnande, samt av de objektiva egenskaperna friskhet och sundhet, vilket betyder att en människa kan ha en god hälsa även om hon eller han har en diagnostiserad sjukdom. En känsla av välbefinnande och upplevelse av hälsa är en tillräcklig och viktig indikator för hälsa, därför har den självskattade hälsan en likvärdig betydelse för hälsan som förekomsten av sjukdom.

Självskattad hälsa innebär den uppfattning som personen själv har om sin hälsa. Forskning tyder på att denna överensstämmer i stor utsträckning med den verkliga hälsan, den tycks även kunna förutse en individs framtida hälsa och risken för att drabbas av en sjukdom. Begreppet är betydelsefullt eftersom det omfattar fysiska, psykiska och sociala faktorer. Om det går att precisera vad begreppet mäter kan det vara ett väldigt användbart begrepp inom vården.^13,14 Självskattad hälsa har använts i flertal studier alltsedan Mossey och Shapiro år 1982 ¹⁵ visade på ett starkt samband mellan självuppskattad hälsa och mortalitet.

Simon m.fl. ¹⁶ intervjuade personer om vilka faktorer de beaktar då de ombeds skatta sin hälsa. Äldre människor tog ofta hänsyn till sjukdomar, medicinering och funktionsförmåga. Hälften av de som hade en kronisk sjukdom tog hänsyn till olika aspekter av bemästring, dvs. anpassningsförmåga. De som skattade sin hälsa lågt tog oftare funktionsförmågan i beaktande än de som skattade sin hälsa högt. Få reflekterade över hälsobeteende och livsstil då de skattade sin hälsa. Slutsatsen var att människor tar hänsyn till en rad olika faktorer då de skattar sin hälsa och att den självskattade hälsan därför utgör en helhetsbild av en människas upplevda hälsa. Självskattad hälsa utgör ett bra instrument för att förutse framtida hälsoproblem och död.^2,17

Sargent-Cox m.fl. ¹⁰ fann att majoriteten (69,2%) av de äldre ansåg att deras hälsa var god, och ungefär lika många (70,6%) ansåg att deras hälsa var lika bra, eller bättre, än för ett år sedan. Negativa samband hittades mellan självskattad hälsa och förekomst av bl.a. diabetes, hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck och cancer. Den självskattade hälsan blev sämre med stigande ålder. Könsskillnader beträffande den självskattade hälsan hittades inte. Enligt Crimmins m.fl. skattade äldre män sin hälsa högre än äldre kvinnor, men detta visade sig bero på skillnader i sjukdomsförekomst och funktionsförmåga. ⁹

Enligt Bäckman ¹⁸ har den psykosociala miljön en betydelse för en människas hälsa. Denna miljö utgörs av olika psykologiska och sociala faktorer som kan kategoriseras i tre grupper: 1) de inre resurserna består av de egenskaper som en människa har för att klara av olika krav; 2) de yttre relationerna består av en människas sociala nätverk, t.ex. familj, vänner och arbetskollegor, och 3) de strukturella förhållandena utgörs av samhällets sociala system och dess nätverk av människor. Hälsa begränsas inte till avsaknad av sjukdom utan ses som ett dynamiskt jämviktstillstånd mellan inre och yttre faktorer. Jakobsson och Rahm Hallberg ¹⁹ fann att subjektivt illabefinnande såsom ensamhet och rädsla påverkar livskvaliteten negativt bland äldre.

Antonovsky ²⁰ anser att en människa aldrig är helt frisk eller helt sjuk, utan att hon ständigt rör sig på ett multidimensionellt kontinuum mellan två poler som utgörs av hälsa och ohälsa. Livet fylls av olika stressorer, t.ex. misslyckanden, pensionering eller en närståendes bortgång, och dessa kan resultera i hälsa eller ohälsa, beroende på hur väl man hanterar dem. KASAM-teorin d.v.s. känslan av sammanhang, söker förklara varför vissa människor klarar av att hantera stress, bättre än andra. En människa som har en stark KASAM upplever att livet är begripligt, hanterbart och meningsfullt. Begriplighet handlar om att man upplever tillvaron som förutsägbar och kan göra eventuella kriser begripliga genom förklaringar. En människa med välutvecklad hanterbarhet har inre och/eller yttre resurser för att klara av olika stressorer och ser sig inte som ett offer för omständigheterna. En människa som känner att livet är meningsfullt försöker också hitta mening i kriser.

Den åldrande befolkningen utgör en utmaning för Finland som också i framtiden bör kunna erbjuda sina invånare en högklassig hälso- och sjukvård. Vården av den växande andelen äldre bekostas med skatteintäkter av den minskande andelen människor i arbetsför ålder. ¹ Denna enkätstudie har utförts för att öka kunskapen om hälsotillståndet hos den äldre befolkningen i tre Österbottniska kommuner som samarbetar kring primärvården. Kunskapen kan användas för att planera lämpliga sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande insatser med syfte att förbättra de äldre kommuninvånarnas livskvalitet och att minska vårdkostnaderna.

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva förekomsten av folksjukdomar samt den självskattade hälsan bland äldre kvinnor och män i tre av Finlands Österbottniska kommuner. Studiens fokus låg på att undersöka könsskillnader i sjukdomsförekomst och självskattad hälsa.

Metod

Undersökningsgrupp

Undersökningsgruppen utgjordes av samtliga invånare från tre kommuner i Österbotten, Finland, i åldrarna 65, 70, 75 och 80 år. Totalt svarade 502 personer på enkäten varav 274 (54,6%) var kvinnor och 228 (55,4%) män. Medelsvarsprocenten för de tre kommunerna var 62,2%.

Datainsamlingsmetod

Studien är en deskriptiv tvärsnittsstudie. Datamaterialet i föreliggande studie kommer från äldreprojektet GERDA Botnias postenkätundersökning, som år 2010 sändes till 10696 äldre i finska Österbotten och i svenska Västerbotten. Urvalet gjordes utgående från adressuppgifter från Befolkningsregistercentralen i Finland och Riksskatteverket i Sverige. Påminnelsebrev skickades ut efter en månad. Enkäten omfattade 15 sidor och bestod av 75 frågor som behandlade olika temaområden såsom sociodemografiska faktorer, socialt nätverk, aktiviteter och intressen, åldersuppfattning, samhällspåverkan och föreningsaktivitet, hälsa och sjukdomar, samhällhällstjänster, ekonomi samt välbefinnande och kriser. Enkätens validitet testades genom pilotstudier i både Finland och Sverige. ²¹ Reliabiliteten i form av den interna konsistensen räknades med Cronbachs alfa. Alfa-värdena varierade från 0.62 till 0.93 och betraktades som acceptabla.

Denna studie bygger på 17 frågor om självskattad hälsa, välbefinnande och sjukdomsförekomst. Den självskattade hälsan mättes med två frågor från Short Form Health Survey (SF36). ²² Frågorna var: SF36-1) I allmänhet hur skulle du vilja säga att din hälsa är? Dålig, någorlunda, god, mycket god eller utmärkt; SF36-2) Jämfört med för ett år sedan, hur skulle du vilja bedöma ditt hälsotillstånd nu? Mycket sämre, något sämre, ungefär detsamma, något bättre eller mycket bättre. Värden anges i skalan 1–5, där ett högre värde indikerar bättre hälsa. SF-36 används mycket i studier både för att mäta självskattad hälsa och bland äldre.

Påståenden om välbefinnande, t.ex. att man var rädd att något skulle hända dem eller att man tyckte att livet kändes tomt, angavs med ja eller nej. Förekomsten av folksjukdomar och vårdkontakter angavs även med ja eller nej. De folksjukdomar som ingick i studien var stroke, hjärtinfarkt, cancer, högt blodtryck, diabetes eller hänfördes till gruppen ‘andra sjukdomar’.

Dataanalys

Dataanalysen utfördes i dataprogrammet Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) version 21.0. De olika variabelvärdena och deras relativa frekvenser analyserades med deskriptiv statistik. Spearmans rangkorrelation användes för att undersöka samband mellan självskattad hälsa och sjukdomsförekomst. χ²-testet användes för att undersöka gruppskillnader mellan könen gällande välbefinnande, sjukdomsförekomst och vårdkontakter användes t-test för att undersöka könsskillnader i självskattad hälsa. Signifikansnivån var p < 0,05 eller högre. ²³

Etiska överväganden

Studien godkändes av den etiska kommittén vid Umeå Universitets medicinska fakultet (§ 99-326). I enkätens följebrev framgick syftet med enkäten, samt att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst samt att uppgifterna hanterades konfidentiellt.

Resultat

Av de 502 personer som deltog i studien var 54,6% kvinnor. Andelen undersökningsdeltagare minskade med ökande ålder. De yngsta åldersgrupperna, 65- och 70-åringarna, utgjorde 41,4% respektive 23,9% av deltagarna. En dryg tredjedel av var 75 (18,5%) eller 80 år (16,1%) gamla. Kvinnorna var flest i alla åldersgrupper förutom bland 70-åringarna där 50,9% var män och 49,2% kvinnor. Störst skillnad i representation mellan könen fanns bland 75-åringarna, där kvinnorna utgjorde 61,3% av deltagarna och männen 38,7%. Av 80-åringarna var 55,6% kvinnor och 44,4% män, och av 65-åringarna var 54,3% kvinnor och 45,7% män.

Sjukdomsförekomst

Den vanligaste folksjukdomen var högt blodtryck som förekom hos drygt hälften (51,5%) av undersökningsdeltagarna, följt av cancer (12,9%) och diabetes (12,4%). Stroke och hjärtinfarkt var de minst vanliga sjukdomarna, 5,6% respektive 5,4%. Av undersökningsdeltagarna uppgav 44,1% att de led av ‘andra sjukdomar’. Samtliga folksjukdomar var något vanligare bland männen; könsdifferenser var dock inte signifikanta. Totalt 7,4% av männen och 3,6% av kvinnorna hade haft hjärtinfarkt, medan 52,6% av männen och 50,6% av kvinnorna uppgav att de hade högt blodtryck. Stroke hade drabbat 6,2% av männen och 5,1% av kvinnorna. Diabetesförekomsten var densamma hos båda könen: 12,6% av männen och 12,2% av kvinnorna, medan 14,8% av männen och 11,2% av kvinnorna uppgav att de haft cancer. Signifikanta skillnader mellan könen fanns i gruppen ‘andra sjukdomar’ och vårdkontakter (Tabell 1). Alla folksjukdomar var vanligare bland de äldre undersökningsdeltagarna. Exempelvis förekomsten av högt blodtryck och diabetes ökade med åldern, 46,3% respektive 10,2% bland 65-åringarna och 62,7% respektive 18,9% bland 80-åringarna. Cancer var något vanligare hos 65-åringarna (9,3%) än hos 70-åringarna (7,4%). Men i övrigt ökade förekomsten med åldern, av 80-åringarna hade 22,8% haft cancer. Hjärtinfarkt var ovanligt (1,6%) bland 65-åringarna, hos 70-åringarna var motsvarande siffra 8,7% och hos 80-åringarna 13,5%. Stroke var vanligast bland 75-åringarna (9,4%). Även förekomsten av ‘andra sjukdomar’ var högst bland 75-åringarna (56,3%) och lägst bland 65-åringarna (38,0%).

Tabell 1.

Signifikanta skillnader i sjukdomsförekomst, vårdkontakter och välbefinnande mellan könen.

Variabler	Man N = 228 (%)	Kvinna N = 274 (%)	χ2	p
Andra sjukdomar	66 (34,7)	114 (52,3)	12,693	0,000
Vård på sjukhus det senaste året	51 (23,5)	41 (16,2)	3,951	0,047
Läkarbesök det senaste året	171 (78,4)	177 (69,4)	4,927	0,026
Rädsla för att något skall hända	28 (14,2)	76 (33,3)	20,904	0,000

Självskattad hälsa

Majoriteten (61,8%) av undersökningsdeltagarna skattade sin hälsa som god, mycket god eller utmärkt. En dryg tredjedel (34,2%) skattade sin hälsa som någorlunda och 4,0% som dålig. Av undersökningsdeltagarna ansåg 70,2% att deras hälsa var ungefär lika som för ett år sedan. Det var fler som bedömde att hälsan blivit sämre (16,5%) än bättre (13,3%) under det senaste året. Signifikanta samband mellan självskattad hälsa och sjukdomsförekomst anges i Tabell 2.

Tabell 2.

Samband mellan självskattad hälsa och sjukdomsförekomst (n = 497).

Variabel	Hälsa idag	Hälsa senaste året	Stroke	Hjärtinfarkt	Cancer	Högt blodtryck	Diabetes
Hälsa idag	–	–	–	–	–	–	–
Hälsa senaste året
r  p	0,337 0,000**	–	–	–	–	–	–
Stroke
r  p	−0,151 0,001**	−0,063 0,183	–	–	–	–	–
Hjärtinfarkt
r  p	−0,158 0,001**	−0,064 0,191	0,011 0,826	–	–	–	–
Cancer
r  p	−0,141 0,003**	−0,011 0,816	0,070 0,144	0,042 0,387	–	–	–
Högt blodtryck
r  p	−0,232 0,000**	−0,175 0,000**	0,031 0,523	0,172 0,000**	0,046 0,343	–	–
Diabetes
r  p	−0,158 0,001**	−0,037 0,437	−0,078 0,107	0,114 0,020*	−0,009 0,862	0,228 0,000**	–
Andra sjukdomar
r  p	−0,390 0,000**	−0,125 0,012*	0,070 0,165	0,056 0,278	0,015 0,763	0,016 0,751	0,045 0,380

Spearmans rangkorrelation, *p < 0,05, ** p < 0,01.

Fler män (65,1%) än kvinnor (59,0%) skattade sin hälsa som god, mycket god eller utmärkt. Båda könen skattade sin hälsa som dålig lika ofta (4,0%). Männen (70,4%) och kvinnorna (70,1%) svarade i lika stor utsträckning att den nuvarande hälsan var ungefär densamma som för ett år sedan. Männen (15,1%) ansåg däremot oftare än kvinnorna (11,8%) att hälsan blivit bättre under det senaste året. Skillnaderna i självskattad hälsa mellan könen var dock inte statistiskt signifikanta (p > 0,05) (Tabell 3).

Tabell 3.

Skillnader i självskattad hälsa mellan könen.

	Man n = 228 M (SD)	Kvinna n = 274 M (SD)	t	p
Hälsa idag	3,03 (0,99)	3,16 (0,95)	1,538	(0,13) n.s.
Hälsa senaste året	2,98 (0,71)	3,06 (0,66)	1,195	(0,23) n.s.

Den självskattade hälsan verkade sjunka med stigande ålder. Av 65-åringarna skattade 70,7% sin hälsa som god, mycket god eller utmärkt. Motsvarande siffror för 70- och 75-åringarna var 63,9% respektive 57,0%. Mindre än hälften av 80-åringarna (41,3%) skattade sin hälsa som god, mycket god eller utmärkt, medan var tionde 80-åring ansåg att hälsan var dålig. Av 65-, 70- och 75-åringarna bedömde 88,9%, 88,1% respektive 80,7% att deras hälsa var ungefär densamma eller bättre än för ett år sedan, medan motsvarande siffra för de äldsta, 80-åringarna, endast var 65,9%.

Välbefinnande

Majoriteten (94,2%) av undersökningsdeltagarna svarade att de i grund och botten var nöjda med sina liv. Det fanns ingen skillnad i tillfredställelse mellan männen (94,1%) och kvinnorna (94,2%). De olika åldersgrupperna skiljde sig inte heller från varandra. Av 65- och 70-åringarna svarade 94,0% respektive 95,7% att de var nöjda med livet. Motsvarande siffror för 75- och 80-åringarna var 93,4% respektive 93,2%. Majoriteten (89,8%) av deltagarna kände sig oftast glada och nöjda. Även om männen (91,1%) angav att de var glada och nöjda något oftare än kvinnorna (88,8%), var skillnaden inte signifikant. Av 65- och 70-åringarna svarade 88,9% respektive 93,3% att de oftast var glada och nöjda. Motsvarande siffror för 75- och 80-åringarna var 91,3% respektive 85,1%.

På det känslomässiga upplevelseplanet förelåg inga signifikanta skillnader. Av deltagarna svarade 9,0% att livet kändes tomt. Denna känsla var lite vanligare hos kvinnorna (10,7%) än hos männen (7,1%). Av 65- och 70-åringarna svarade 7,0% respektive 5,9% att livet kändes tomt. Motsvarande siffra hos 75-åringarna var 9,5%. Var femte (20,0%) 80-åring svarade att livet kändes tomt. En fjärdedel (24,5%) av deltagarna uppgav att de var rädda för att något skulle hända dem. Kvinnorna (33,3%) svarade dubbelt så ofta som männen (14,2%) att de var rädda. Skillnaden i rädsla mellan könen var signifikant (Tabell 1). Av 65-åringarna svarade så många som 28,0% att de var rädda för att något skulle hända dem. Motsvarande siffror för 70-, 75- och 80-åringarna var 23,8%, 17,9% respektive 23,3%.

Diskussion

Syftet med studien var att beskriva förekomsten av folksjukdomar, den självskattade hälsan och välbefinnandet bland äldre kvinnor och män i tre Österbottniska kommuner i Finland. Resultaten visade att den vanligaste folksjukdomen var högt blodtryck, följt av cancer och diabetes. Stroke och hjärtinfarkt var minst förekommande. Förekomst av folksjukdomar stämmer väl överens med den som Salminen m.fl. hittade i sin studie om äldre finländares sjuklighet (6). ‘Andra sjukdomar’ var vanliga – av undersökningsdeltagarna uppgav 44,1% att de hade en eller flera sjukdomar som inte omnämnts separat i enkäten. Sjukdomsförekomsten var högst i de äldsta åldersgrupperna.

Trots att många hade en eller flera sjukdomar bedömde ändå majoriteten av de äldre att deras hälsa var god och att den var ungefär lika bra som för ett år sedan. Detta överensstämmer med tidigare studier,^10,24 och det faktum att hälsa inte är det samma som avsaknad av sjukdom.^11,12 En människa med god anpassningsförmåga kan behålla en god hälsa trots att hon lider av sjukdomar. Enligt Simon m.fl. tog äldre människor med kroniska sjukdomar ofta hänsyn till olika aspekter av bemästring, dvs. anpassningsförmåga, då de skattade sin hälsa. ¹⁶ Den självskattade hälsan tycks sjunka med stigande ålder. Detta kan ha sin förklaring i att sjukdomar var vanligare i de äldsta åldersgrupperna, och att sjukdomarna ändå påverkar de äldres upplevelse av hälsa. Forskningen är inte enig om huruvida den självskattade hälsan sjunker eller ökar med stigande ålder.^10,24

Resultaten tyder på att det inte föreligger signifikanta könsskillnader i folksjukdomar, även om förekomsten av dessa var något högre hos männen. Andra studier har påvisat högre förekomsten av hjärtinfarkt, stroke och diabetes bland män.^6–8 Antalet vårdkontakter visade en signifikant könsskillnad. Under det senaste året hade männen oftare vårdats på sjukhus eller besökt en läkare. Denna skillnad kan bero på att folksjukdomarna är vårdkrävande. Men i Finland har hälsovårdarna (motsvarar Primary health care nurses) ett stort ansvar för vård och uppföljning av de kroniska folksjukdomarna. Då det gällde besök hos hälsovårdare fanns ingen signifikant skillnad mellan könen. Det tycks vara så att männen i högre utsträckning kräver eller får sjukhus och läkarvård. Då det gällde gruppen ‘andra sjukdomar’ fanns det en skillnad mellan könen. Av kvinnorna uppgav 52,3% att de hade andra sjukdomar jämfört med 34,7% av männen. Detta gjorde att den totala sjukdomsförekomsten var högre hos kvinnorna vilket även setts i en tidigare studie om äldre finländares sjuklighet. ⁹ Kvinnorna skattade sin hälsa lägre än männen både gällande den nuvarande och tidigare hälsan. Skillnaderna mellan könen var inte signifikanta i enlighet med tidigare studier.^10,24 Även Crimmins m.fl. ⁹ kom fram till att kvinnorna skattade sin hälsa lägre än männen. Detta förklarades med att kvinnorna oftare drabbades av funktionsnedsättande sjukdomar.

Majoriteten av deltagarna svarade att de i grund och botten var nöjda med sina liv, samt att de oftast var glada och nöjda. Könsskillnader fanns inte i dessa påståenden. Eriksson ¹² framhäver hur en subjektiv känsla av välbefinnande är en viktig del av en god hälsa. Att majoriteten av de äldre upplevde välbefinnande kan vara en orsak till att de skattade sin hälsa så högt, trots sjukdom.

En knapp tiondedel svarade att livet kändes tomt. En viktig komponent i Antonovskys ²⁰ KASAM-begrepp är meningsfullhet – utan denna komponent kan livet kännas tomt och innehållslöst. Man kan ha svårt att se någon mening i motgångar vilket kan leda till ohälsa. Då man åldras förändras det sociala nätverk som enligt Bäckman är viktigt för hälsan. ¹⁸ Pensionering leder till att de människokontakter som man får genom arbetet försvinner. Med stigande ålder minskar även antalet jämnåriga vänner. Det var även den äldsta åldersgruppen, 80-åringarna, som oftast svarade att livet kändes tomt. Tomhetskänslan var vanligare hos kvinnorna men skillnaden var inte signifikant. Eftersom kvinnor lever längre än män ¹ är de också med om fler förluster av närstående, t.ex. av livskamraten, vilket kan öka tomhetskänslan, som även är ett symtom på depression. Depression är vanligt bland äldre och i synnerhet bland äldre kvinnor.^9,25

En fjärdedel av undersökningsdeltagarna svarade att de var rädda för att något skulle hända dem. Enligt Fagerström m.fl. ²¹ har äldre som känner att livet är otryggt, till skillnad från de som känner att livet är tryggt, mindre tilltro till människor i sin omgivning och uppfattar oftare världen som kaotisk. De bedömer även oftare att deras funktionsförmåga och ekonomi är dålig. Svag KASAM ¹⁸ kan vara en orsak till varför de kände sig rädda. Bristande inre och/eller yttre resurser kan leda till att man börjar känna rädsla inför framtiden och se sig själv som ett offer för omständigheterna, medan bristande begriplighet kan vara orsaken till att livet uppfattas som oförutsägbart och kaotiskt.

Mer än var femte 65-åring svarade att de kände rädsla, antalet som uppgav att de var rädda minskade med åldern. Golden m.fl. ²⁶ fann att oro av minskar med åldern. Det fanns en skillnad mellan könen beträffande rädsla: kvinnorna uppgav dubbelt så ofta som männen att de var rädda. Även i tidigare studier^19,21,25 har det framkommit att rädsla, oro och otrygghet är vanligare bland kvinnor. Enligt Hedelin m.fl. ²⁷ är tilltro till framtiden viktigt för äldre kvinnors hälsa. Kvinnor som har tilltro till framtiden accepterar att förändringar hör till åldrandet och är förberedda på att det kan dyka upp oförutsedda saker. De förlitar sig på att sina anhöriga, eller, i brist på sådana, att samhället skulle hjälpa dem om så behövs.

Svarsprocenten var 62,2% anses som tillfredställande i en enkätstudie. ²⁸ Kvinnorna var något fler än männen och antalet undersökningsdeltagare sjönk med stigande ålder, vilket är logiskt i förhållande till den demografiska utvecklingen. ¹ En svaghet i studien var dock att en stor del (41,4%) av undersökningsdeltagarna representerades av den yngsta åldersgruppen (65 år). Eftersom det fanns samband mellan en låg självskattad hälsa och förekomst av sjukdomar, samtidigt som forskning visar att sjukdomsförekomsten ökar med åldern.^6–8 kan detta faktum ha gett sken av att den äldre befolkningen i dessa tre kommuner hade en högre självskattad hälsa än vad som verkligen var fallet. En annan svaghet var att studien inte gav några svar på vilka sjukdomar som ingick i gruppen ‘andra sjukdomar’ som hela 44,1% av undersökningsdeltagarna, varav 52,3% av kvinnorna, uppgav att de hade. Enkäten omfattade totalt 15 sidor och bestod av 75 frågor, omfattningen kan ha påverkat deltagarnas kapacitet och ork att fylla i enkäten. Enkäten utformades av en grupp med forskare från Finland och Sverige, med erfarenhet från liknade studier. De olika frågorna och layouten av enkäten diskuterades för att enkäten skulle bli så ändamålsenlig som möjligt.

Konklusion

Över 50% av kvinnorna, nästan 20% fler än männen, svarade att de hade ‘andra sjukdomar’. Det vore angeläget att ta reda på vilka sjukdomar som ingår i påståendet. En förklaring är att det är den psykosociala hälsan, såsom depressioner, som framkommer i dessa svar. Detta skulle även kunna förklara varför kvinnorna svarade dubbelt så ofta som männen att de var rädda för att något skulle hända dem. Eftersom rädsla och överdrivet oroande påverkar livskvaliteten negativt, ¹⁹ och ökar risken för att drabbas av depression, ²⁵ vore det av största vikt att öka trygghetskänslan bland äldre kvinnor. Intressant i detta sammanhang är att kvinnorna vårdats på sjukhus och besökt läkare i mindre utsträckning än männen, då rädsla och oror borde ökar benägenheten att söka vård. Äldre som känner sig trygga upplever mer ofta att livet är meningsfullt och klarar bättre av olika kriser. Bristande resurser kan leda till att man känner sig rädd och hjälplös. ²⁰ Enligt Fagerström²⁹ kan en positiv livsinställning utgöra en inre hälsoresurs för äldre. En positiv livsinställning innebär att man är nöjd med livet, har livslust, känner sig behövd, planerar för framtiden och sällan eller aldrig känner sig ensam och deprimerad. Kvinnor planerar dock inte sin framtid i lika stor utsträckning som männen. Genom att ge de äldre kvinnorna verktyg för att utveckla en positiv livshållning och aktivt planera inför framtiden kunde de få bättre kontroll över sina liv och uppnå en bättre livskvalitet. En kvalitativ intervjustudie kunde ge mera information om de äldre kvinnornas rädslor, samt visa på möjligheter att stärka deras trygghetskänsla och därigenom förbättra deras hälsa.