This article is a legal analysis of the Swedish welfare statute and its application to crime victims. Specifically, it addresses a legal reform from 2001, when a new provision concerning crime victims was introduced in the Swedish Social Services Act (2001:453). The article raises policy issues, relating both to the limitations on the rights bestowed and the relationship between the various types of statutory provisions incorporated in the legislation. In particular, it focuses on the dichotomy between those provisions bestowing rights and those outlining goals. The main conclusion of the study is that the legal guidance regarding crime victims in the Social Services Act is vague, indistinct and contradictory. Additionally, section 5:11 does not change the legal responsibility of the Social Services towards crime victims, nor does it lead to the strengthening of the social rights of this group. Even the preparatory material indicates that the reform does not effect any legal changes. In addition, just like many other legal reforms for crime victims, very little supervision or enforcement mechanisms exist to ensure the application of the law.
AndenaesK. (1992). Sosialomsorg i Gode og onde Dager. Tano; Oslo.
2.
ÅströmK. (1988). Socialtjänstlagstifningen i Politik och Förvaltning: En Studie av Parallella Normbildningsprocesser. Studentlitteratur; Lund.
3.
BazemoreG. (2006). What Victims Need: Parallel and Restorative Justice Outcomes for Theory, Practice and Research. Paper presented at the XXII Postgraduate Course of Victimology, Victim Assistance, and Criminal Justice; Dubrovnik.
4.
BeckmanL. (2001). Barnkonventionen och den Svenska Grundlagen. In Mänskliga Rättighter—Forskningsperspektiv (GunnerG.ÅkermarkS., eds) pp. 17–32. Iustus Förlag; Uppsala.
5.
BOJ. Brottsofferjourernas Riksförbund (2003). Kartläggning av hur brottsoffer bemöts inom Rättsväsendet. Brottsofferjourernas Riksförbund. Unpublished; Stockholm.
6.
BrayeS.Preston-ShootM. (2006). The Role of Law in Welfare Reform: Critical Perspectives on the Relationship between Law and Social Work Practice. Internationaljournal of Social Welfare, 15, 19–26.
7.
DS 2004:56. Barnen i Brottets Skugga. Stockholm.
8.
DworkinR. (2007). Taking Rights Seriously. Harvard University Press; Cambridge.
9.
European Forum for Victim Services (1996). Statement of Victims' Rights in the Process of Criminal Justice. European Forum for Victim Services; London.
10.
European Forum for Victim Services (1998). The Social Rights of Victims of Crime. European Forum for Victim Services; London.
11.
Government Bill 1979/80:1Om Socialtjänsten. Stockholm.
12.
Government Bill 1997/98:55Kvinnofrid. Stockholm.
13.
Government Bill 2000/01:79Stöd till Brottsoffer. Stockholm.
14.
Government Bill 2000/01:80Ny Socialtjänstlag m.m. Stockholm.
15.
Government Bill 2005/06:166Barn som Bevittnat Våld. Stockholm.
16.
Government Bill 2006/07:38Socialtjänstens Stöd till V&0aldsutsatta Kvinnor. Stockholm.
17.
Hollander (1995). Rättighetslagstifning i Teori och Praxis. Justus; Uppsala.
18.
HollanderA. (1998). Barns Rätt att Komma till Tals — ökat Inflytande för Barn eller Vuxna? In Nordiskt Socialt Arbeid. Tidskriftfor Sosialarbeidere i Norden18 (4) s. 194–200.
19.
HydénH. (2000). Rättsregier: En Introduktion till Juridiken. Studentlitteratur: Lund.
LindgrenM. (2004a). Brottsoffret i Rättsprocessen: Om Ideala Brottsoffer och Goda Myndigheter. Jure; Stockholm.
25.
LindgrenM. (2004b). Brottsofferarbetet: Fler Lagar Behövs Inte — Istället Krävs Attitydförändringar. Brottsförebyggande R&0adets Tidskrift, 3, 23–25.
26.
LitzenS. (2004). De Glömda Brottsoffren — Utsatthet för Brott Bland Marginaliserade Grupper. In Utsatta och Sårbara Brottsoffer (LindgrenM.PetterssonK.-Å.HägglundB., eds) pp. 79–93. Jure; Stockholm.
27.
ParentG. (2006). When Crime Pays. The Politics of Crime, Law, and Victim Compensation in Quebec. Paper presented at CPSA Conference, 1–3 June. Toronto.
28.
SchwittersR. (2005). Symbols Work. In Social and Symbolic Effects of Legislation under the Rule of Law (ZeegersN.WitteveenW.J.van KlinkB., eds). Edwin Meilen Press; Lewiston, NY.
29.
Socialstyrelsen (2004). 5 kap. 11 § SoL — En Uppföljning av Socialtjänstens Arbete. Socialstyrelsen; Stockholm.
30.
SOU 1995:60. Kvinnofrid: Betänkande av Kvinnofridskommissionen. Stockholm.
31.
SOU 1998:40. Brottsoffer: Vad Ear Gjorts? Vad Bör Göras? Betänkande av Brottsofferutredningen. Stockholm.
32.
SOU 1999:97. Socialtjänst i Utveckling. Stockholm.
33.
SOU 2004:121. Slag i Luften: En Utredning om Myndigheter, Mansvåld och Makt. Betänkande av Utredningen om Kvinnofridsuppdraget. Stockholm.
34.
SOU 2006:65. Att ta Ansvar för Sina Insatser. Socialtjänstens Stöd till Våldsutsatta Kvinnor. Stockholm.
35.
Statistiska Cenralbyrån (SCB) (2004). Offer för Våld och Egendomsbrott 1978–2002. Statistiska Centralbyrån; Stockholm.
36.
StoorH. (1990). Rättslig Regiering av den Kommunala Socialvården. Juridiska Institutionen, Helsingfors Universitet; Helsinki.
37.
StrömbergS. (1981). Rätt, Rättskällor och Rättstillämpning: En Iärobok i Allmän Rättslära. Norstedts; Stockholm.
